dunno

Its hard when you miss someone but you cant tell him. Youre mind knows that  you are just friends, but youre heart want it to be more or at least you think so. Its hard when youre afraid to tell him, afraid that if you do he will stop being your friend.. and that friendship is everything you have and you dont want to lose it.
Its hard when you are confused about how you feel and you have nobody to talk about it with. and everyday you have to watch your mouth so you wont say anything stupid. All you want is a  answer but you cant get it. But when you have met someone who makes you smile, makes you forget the bad things, makes you wanna live your life with a smile on your face, makes you wanna deal with things you didnt care about before.. all you want is him to be yours..
When you feel like this you dont want to lose him, and if you say something to him he will be afraid for your feelings.. Beacuse he dont want it to be more then a friendship.
Its hard, but sometimes we have to deal with things like this, I have done it all my life.. and it seems like it will continue. Or ive been happy 2 time.. when im near my friend and I was happy with my x boyfriend.. and that was 6years ago.
I can handle it.. I will handle it.. I have to handle it. I have to shut up. I wont lose him.

Life, why?


Jag förstår mig inte på livet riktigt.. Kärlek, Familj, Jobbet, Vardagslivet, Utelivet.. hur ska en ända människa kunna hantera allt det där på en och samma gång? Hur är det ens möjligt? Eller så är jag kanske bara en vekling. Jag har aldrig lyckats klara av allt på en och samma gång och må bra av det.
Jag har varit deprimerad sedan jag födde min son.. vilket är riktigt tråkigt! Jag tror det hänger på allt ansvar som följer ett barn.. nu har han blivit ett år och livet är äntligen påväg uppåt, tack vare mina underbara dagmammor. Jag ska få massa hjälp från barnnämnden.. De betalar dagmamman åt mig fram till maj, jag ska få en kvinna hit varje dag som hjälper mig komma igång med vardagslivet, sen ska jonathan få en stödfamilj som han är hos en helg varje månad.. Ni tycker kanske jag låter som en hemsk mamma. Men det är detta jag behöver, hjälp. jag har inte klarat av att vara själv, bara mått dåligt.. och inte gjort något hemma.. så jag behöver någon som får mig på fötterna..
Men sen min kompis Emma flyttade in så har saker och ting faktiskt blivit bättre, det är iaf rent och fint här hemma och jag skrattar och mår bra. Fast det är bara när hon är hemma.. Så fort hon är borta så mår jag dåligt igen, för då blir jag ensam och blir jag ensam så tänker jag för mycket. Men jag hoppas för både min och jonathans skulle att jag kommer må bättre snart, bli mer positiv mot livet och mot mig själv.. Men jag är lite rädd för de, hur mår man när man är positiv mot livet eller mot sig själv ? :S Jag har inget minne av det iaf. Bara från när man var liten och inte behövde bry sig om utseende, pengar, kärlek eller ngt.. Det ända man grät över då var när ens leksak gick sönder eller man fick ett skrapsår på armen.
Jag har iaf lyckats få jobb nu med, det känns underbart.. men jag hoppas inte jag dränker mig i jobb bara.. jag brukar lyckas med det.. som tur är så har man fasta normala tider efter mars eller i mitten mars.. det är skönt det. men så som man ska jobba nu är jävligt hårt, eftersom dom 8timmarna som man är ledig så ska man hinna handla, duscha, laga mat & äta och städa också. men det är ett jobb och jobb behöver man för att kunna överleva..
Kärlek har jag inte riktigt förstått mig på än, visst jag har tyckt om killar och så, men har jag verkligen gjort de eller har jag bara trott de? Jag vet en som jag verkligen älskade, som jag alltid kommer älska, eller han kommer alltid vara speciellt för mig.. men alla andra? Det kan verkligen inte ha vart kärlek, kanske bara en lust efter kärlek, det där söta och rara som man ser på film.. Hade det vart riktigt känslor hade jag nog aldrig bett dom dra åt helvete så fort ngt kom emellan, eller? Jag vet att jag har en lust efter kärlek, men sen är frågan om jag klarar av att leva med någon.. det är tillräckligt svårt för mig att ha ett barn att ta hand om och bry sig om.. (ta det inte fel nu, älskar min son oerhört mycket och skulle göra vad som helst för honom) hur skulle de då bli med en kille, skulle jag orka att alltid behöva ringa och höra hans röst eller skulle jag orka att svara när han ringer eller öppna dörren när han kommer? Jag är rädd för kärleken och rädd för att släppa någon in i mitt liv, in i mina tankar och mina känslor. jag är helt enkelt rädd att öppna mig och sen bli sviken & förkrossad.
Ofta känner jag att jag inte ens vill finnas.. förstår inte vitsen med livet.. var det nått jävla skämt som gud skapade eller? Födas, lära sig massa saker, gå i skolan och må skit, bli mobbad, mobba tillbaks, sluta skolan, skaffa jobb och kollegor (om man inte är för ful eller tjock då blir man ensam), skaffa man & barn, få barnbarn, försöka klara sig igenom livet på en skit lön om man inte klarade skolan bra.. sen dö och aldrig finnas mer, sicket jävla skämt ärligt talat, vad fan är vitsen med de? När man dör kommer man ändå inte ihåg vad som hänt, alla minnen försvinner och man själv, lyckades man skaffa barn och sånt så kommer dom ihåg en, men sen om man inte var nån speciellt människa utan helt normal så är man helt bortglömd efter några generationer. Så finns det någon som kan säga mig vad meningen med livet är?
Jag ska iaf försöka klara mig igenom livet, tillsammans med min son.. på en skitlön som är ca 140.000ISK i månaden.. för jag kommer förmodligen jobba på den jävla fiskefabriken restan av livet om jag inte förflyttar mig, men ärligt talat har jag ingen lust med det igen.. har iofs funderat på Falkenberg mycket, men jag vet inte vad jag ska göra där med en son? Blir en "typisk falkenbergare" som linus kallar det.. Nej tack.. Hellre bor jag här där landskapet är fint, människorna oerhört trevliga men lite väl nyfikna och ett uteliv som är kul när man väl kommer ut. Kanske nån gång förflyttar jag mig, men blir inte än på ett tag, kanske nån gång kommer jag klara av att ha en kille i min närhet jämt.. men det är framtiden, nu ska jag bara tänka på nutiden, för det är nutiden som räknas, inte det förflutna eller det som komma skal..
Tror inte att ngn kommer lasa det ja skrev för det blev så otroligt mkt.. men ni som gjorde, tack för eran tid.

Övervikt/fetma!

Asså jag fattar inte!
Sitter och kollar på ett program på trean.. Världens fetaste man 2006, hur kunde han tilllåta sig själv att blir så fet?! Han borde ju gjort något innan, okej han blev sängliggande efter en operation.. men innan allt det hände, innan den där vätske mojsen på låret... varför gjorde han inget då?!

Det är nog fan en sak som det borde finnas gräns på.. hur mkt man FÅR väga, jag vet det låter hemskt.. men ärligt talat, det är inte alls bra att bli så fet.
Jag har inget emot överviktiga eller dom som är enorma, men när dom bli sängliggandes borde dom skylla sig själva! Att det inte gjorde något tidigare..
Ingen människa mår bra av att bli så stor..

Att va tjock är inget fel på alls, vissa gillar de, vissa inte & vissa orkar inte göra något åt de.. som jag, jag vill gå ner de lilla jag har, men jag är för lat..

Jag hoppas inte att någon tar åt sig av det jag skrivit, för jag har inget emot överviktiga.. Bättre det än ett benrangel.. Men blir bara så arg på folk som blir sängliggandes, skulle ALDRIG tillåta mig själv att bli sängliggandes pga att jag ätit för mkt och låta ngn annan ta hand om mina sysslor och mig själv..

Men jag beundrar honom ändå på ett sätt, för han ler, han tror på sig själv.. Och det kallar jag starkt!
& jag hoppas han kan gå till Altaret en vacker dag.

ENSAMMA MAMMOR!

Satt precis och kolla på beas bilder av hennes bäbis när han var jätte liten & nu längtar jag super duper mycket tills min lilla krabat bestämmer sig för att komma till världen. Längtar jätte mycket men är ändå livrädd.. går inte en dag utan att jag tänka på allt detta med att vara själv :/ Så Mammor:

Hur är det att vara ensam med ett litet barn? Går det jätte bra eller är det jobbigt/läskigt & är man rädd eller nervös eller något? Snälla berätta för mig. Jag är livrädd över att vara själv. Har min mamma men inte dygnet runt.

VÄLDIGT tacksam för svar!

<3

Jag vill så, men jag är så mycket räddare.
Jag vill inte vara rädd, men ändå är jag.
Vad kommer hända sen om..?
Hur kommer allt bli om..?
Tusen frågor & lite till..!

Lycka!

Har aldrig vart såhär lycklig! Satt precis och kollade på Fridas film på philip, tankarna flög iväg & tårarna började rinna! Den låten är så himla fin & philip är ju så himla söööt! Men, det jag kom och tänka på är hur lycklig jag är egentligen, trodde aldrig att jag skulle bli gravid, trodde jag var steril.. Och nu är jag i åttonde månaden (50dgr kvar idag) & ska snart ha en liten bäbis själv. Min högsta önskar slog in, jag blev gravid, jag ska gå ett barn, jag ska bli mamma <3 Det är allt jag någonsin önskat mig.  Önskade iofs att jag skulle hitta min "prins" och att vi skulle få barn ihop.. Men detta gör inget, älskar detta barn lika mycket för de. & jag behöver inte dela min kärlek med någon annan , bara jag och min son (: Jag är så glad att jag tänkte mig för ordenligt innan jag tog ett beslut, skulle ju gjort abort, ringde mamma och berätta (hade bara tänkt på det i nån dag) så hon sa att jag skulle tänka lite till innan jag bestämmer mig för något, men att jag fick göra som jag ville för det är mitt liv. & jag gjorde som hon sa, som tur va.. För jag är så glad att jag inte gick dit! Finns inget bättre än att vara gravid, inte vad jag vet än så länge iaf! undrar ibland hur jag hade mått idag om jag gått dit, fast försöker att inte tänka på det, för om 50dgr ska min son födas & jag är överlycklig :D
(detta inlägget blev rätt konstigt märkte jag nu, inte som jag hade tänkt mig, men ingenting bli någonsin som jag tänkt mig:P kan också skriva konstigt så det låter skumt, äh ni som känner mig fattar nog vad jag menar iaf! )


50 dgr till BF <3 ca35 dgr tills jag fått lägenheten <3 9 dgr tills jag fyller 18 år <3

Gillar de inte!

Jag gillar inte att läsa i andras bloggar när det står att deras barn sover med dom i sängen.. Visst det är väl säkert jätte mysigt och så. Men jag tycker inte om det! Dom varnar för att sova med spädbarn i sängen! Det är pga det de är så mycket spädbarnsdöd, för att föräldrarna sover med de små bäbisarna i sängen! Det är jätte lätt att kväva dom, tråkigt nog.. Det är lätt hänt att man flyttar på sig och råkar kväva sin bäbis! Sen bli bäbisarna så vana fort vid att sova hos sina föräldrar så det är svårt att få dom att sluta med de. Men men.. Nu tänker väl dom flesta "vad vet hon om de?! hon har ju inte barn än!" ne det kanske jag inte har.. men jag läser mycket & pratar mycket folk & min mamma.
Ajja. Ha det!

Rädd

Jag är rädd, rädd, rädd..
Varför är jag så rädd hela tiden? Nu börjar bristningarna komma också.. Hur ska jag nu kunna vara nöjd med min kropp efter graviditeten? Ska jag aldrig få vara nöjd men hur jag ser ut? Men, kommer väl kanske inte tänka på det så mycket när min son har kommit. Kommer ha annat och tänka på då. Och men tanke på min sons födsel, är så rädd att han kommer komma för tidigt.. att jag inte får lägenheten i början januari, allt kommer säkert bara krascha! Allt har gått så bra nu.. och nu ska det väl börja gå neråt igen? Först fuktskadan, sen kommer väl älsklingen för tidigt, och jag får inte lägenheten förens i feb i stället & pappan kommer inte bry sig. Skulle inte förvåna mig, för så har mitt liv sett ut i flera år. Upp & ner, Upp & ner.. & jag själv har ju inte gjort det bättre.. Kunde jag inte insett för några år sen att jag gjorde inte rätt? Att det är inte bra att gå hem/ta med hem en kille som man inte är tillsammans med? Varje gång hade man sån ångest efteråt, eller till och med under själva "akten", nu låter det som jag gick hem med olika varje dag, men det stämmer inte.. Fast så som mitt rykte är så låter det ju som de. Men nu då? Kan man inte få en andra chans av folket? Kan dom inte stryka mitt rykte nu när jag vart "ren" i 6 månader? Jag försöker att bättra mig och jag lyckas! Jag tar mitt LIVS största steg här i livet, ett steg som jag är LIVRÄDD över, jag oroar mig varje jävla dag.. får smärtor i bröstet pga inre stress, jag gör detta själv.. men vad gör folk?! Dom trycker ner mig till botten.. varför inte försöka stötta mig och säga att det kommer gå bra? Jag har hört i hela mitt liv (känns de som, även om det bara är i 7år) att jag är värdelös, I´m so sick off it! Snälla, sluta trycka ner mig och hjälp mig istället!
Jag är rädd, rädd, rädd!


Ibland..

Ibland önskar jag att allt gick mycket bättre för mig. Ibland önskar jag att jag fortfarande vore oskuld. Ibland önskar jag att jag aldrig provat att röka. Ibland önskar jag att jag aldrig smakat på sprit/öl. Ibland önskar jag att jag fortfarande gick på gymnasiet. Ibland önskar jag att jag valde John bauer. (stavas det så?) Ibland önskar jag att jag aldrig haft en pojkvän. Ibland önskar jag att jag inte finns. Ibland önskar jag till och med att mina föräldrar inte vore skilda. Pappa har bättrat sig så mycket & det älskar jag honom för. Men när jag tänker så då börjar man fundera. För hade jag vart den perfekta dottern så hade jag inte vart gravid nu.. Då skulle jag inte fått en son om ca 11 veckor. Hade mamma & pappa inte sklijt sig hade jag inte heller vart gravid nu & pappa hade säkert inte bättrat sig & jag hade förmodligen inte haft sån underbar relation till min mamma. Men kunde inte det på island vart det första? Första festerna, första blossen, första liggen.. Ibland känns det som man legat med 156452132st.. Iaf så som folk pratar om mig :( Jag är trött på all skit! Ni som känner mig VET att jag bara haft sex med två personer i NYKTERT tillstånd.. Mitt ex & min stora förälskelse (han som jag aldrig fick men ville så ha) Jag vet inte vad som händer med mig när jag druckit. Jag vet hur jag tänker.. eller lite av det iaf "Kan lika gärna ha sex med honom, det är det ända jag duger till." - "vad spelar en till kille för roll? jag kommer ändå alltid vara ensam, aldrig bli älskad igen" - "kanske vill han ha mig efter denna kväll" - "jag duger bara till en sak och det är detta, så varför inte?" När jag tänker tillbaks på livet innan graviditeten så skäms jag som fan!! Hur kunde jag vara så dum?! När en kille är ute & vill ha sex med nån så är det bara över en natt, dom letar inte efter sitt livs stora kärlek. Och klart jag duger till mer än det, nån dag kommer jag hitta min prins, men självklart tar det tid. Hur kunde jag vara så dum att göra om samma misstag hela tiden?! Alltid dagen efter så mådde jag skit, hade sån ångest och önskade att få det ogjort! Så gör man om det iaf, varför?! Men men, den tiden är över nu. Har gått i celibat iaf i ett år, kanske mer.. vem vet? Har sex månader kvar iaf.. och som sagt, kanske mer.. Har klarat mig UTMÄRKT utan alkohol & sex.. Mår hur bra som helst! Har nog inte mått såhär bra på jätte länge! Visst, iblan där jag jätte ledsen.. Jag saknar kärleken, jag saknar att vara kär. Men som sagt, en dag dyker min prins upp : )
Och jag har lovat mig själv att aldrig gå tillbaka till den gamla Sesse. YSCHA säger jag bara. Vill bara spy på henne. Nu har jag börjat ett nytt liv. Får snart en egen lägenhet, egen inkomst. Ska sköta ALLT själv.. Räkningar, städningen, disken, maten, tvätten & sen självklart min lilla Jonathan :D Får se vad som händer när allt är klart.. Om man flyttar till Island eller hur man gör.. Men nu har jag bestämt mig för att det är dags att bli vuxen! Sluta med alla dumheter & vara mogen. Sluta ta emot all skit från alla & säga ifrån istället. Gjorde det för nån vecka sen och vad fick man för svar ? - " Fy fan sesse! du har förändrats så jävla mycket! Tycker inte om det alls, till det sämre! Du kan ju dra åt helvete" Något i den stilen var det.. Jaha tänkte jag.. så när någon är tyken och elak mot en så ska man bara ta emot det och inte säga ifrån.. om han tycker så då gör det inget att han bad mig dra åt helvete :P Jag orkar inte ta emot mer skti, känns som man har gjort det hela livet och jag orkar inte med det längre .. Jag är den jag är, jag har förändrats jag vet, men till det bättre.. I promise!
Jag längtar så otroligt mycket tills mitt nya liv startar ordentligt, tills jag bor i min alldeles egna lägenhet! Kommer kännas så bra! Ta eget ansvar.. Och längtar tills Jonathan föds <3 Då har man iaf en anledning till varför man inte ska ut och festa, för det orkar jag inte med : ) Ska bara vara hemma med min son & mysa! Vill inte missa en sekund av hans liv. Tänk om man missar första leendet, första "gaga", första steget, första ordet och så vidare. Usch så hemskt! Men iaf, längtar ihjäl mig efter mitt nya liv. Lägger mitt gamla liv bakom mig och går vidare, ni alla ska få se att detta är nått som jag kommer lyckas med GALANT! Jag lovar! För en gångs skull så tror jag på mig själv. Och det är starkt! Jag tror på mig själv till 110% jag VET att detta kommer bli bra & jag kommer inte vara som förr. Jag längtar tills jag kan få bevisa att jag kan förändras, att jag inte är den där "slampan" egentligen.. Inte bara för er, utan för mig själv också.. Kunna bevisa det för mitt eget självförtroeende, Jag ska kunna tänka "JAG ÄR BÄST" & det kommer jag göra en dag. Jag lovar!  WellWell , detta var väl allt för mig? Lite glädje och lite sorg. Btw, för er som läser detta som inte känner mig kommer säkert få värsta tankarna om mig.. Men när jag är nykter så är jag en blyg liten tjej som inte vågar sätta ett finger på en kille :P Låter kanske konstigt, men är sant. P&K

Apologize

Maby I ain´t so happy as i think!
Maby I´m just pretending.
Maby I´m crying inside.
I miss you, Baby!

...

Þú ert ekki einn um að vilja lifa lifinu, mig langar lika hafa gaman og djamma.
En lifið gengur ekki út á það. Þegar ég fekk að vita að ég  væri óljett þá varð ég ógeðslega hrædd!
Ég ætlaði i fostureiðingu, en ég gat bara ekki drepið litla barnið mitt! Þú hatar mig örugglega bara útaf þvi að ég ekki fór i þetta.. En einn daginn kemur ðu að hugsa tilbaka og sjá það að ég gerði rétt.


37 & 77 dagar eftir. <3

v28+3

Idag är det exakt 40 dagar till jag blir 18år, härligt :) Och det är exakt 80 dagar kvar tills min bäbis är beräknad att kika ut :) Så idag har jag gått 200 fulla dagar av min graviditet.. 200 underbara men ändå jobbiga dagar.. Då syftar jag på all kritik man fått, mitt ryggproblem och så vidare. Men att jag burit på min Son i 200dagar gör absolut ingenting, skulle kunna bära han i 200 till om det skulle ta så lång tid för en bäbis att utvecklas, allt för min son <3 men som sagt, nu är det bara 80 dagar kvar tills han kikar ut & jag börjar bli nervös.. :S inte så nervös över förlossningen, det ända som skrämmer mig när det gäller den är väl att man inte kommer hinna till sjukhuset eller något :/ Såå jag behöver inte ora mig så mycket för det är en väldigt liten risk för de ^^, det jag är nervös över är att om han kommer förtidigt så blir det kaos här =/ Jag får min lägenhet i början Januari & då ska man börja dona & fixa i lägenheten.. och sånt kan ta sin lilla tid, speciellt då kan jag tänka mig, för om jag får den 1Januari så är det bara 25dagar kvar till BF-dagen :/ Så snälla älskling, kom inte för tidigt, kom på dagen eller lite senare, skulle vara jätte snällt så jag har tid & hinner vila upp mig lite innan du bestämmer dig för att komma ut. Sen är det också detta krongel med faderskapstest och skit efteråt , det är jag nervös över, hade gärna vart utan det, men nu är det så här & det är inget jag kan göra åt nu. Men är nästan 100 på en, men vi får se vad testen säger.. *nervös*Jag vet inte riktigt vad mer jag ska säga (?) Får väl sluta skriva nu istället antar jag xD & jag tycker faktiskt att folket som läser min blogg ska kommentera lite mer (Y) P&K

Trött.

2november idag.. Har inte gjort så mkt .. Vaknade, hoppa in i duschen, sminka mig.. & efter ett tag åkte vi till Tunapark & kolla läget lite .. & idag fick jag ett paket också :) Jätte fina bäbiskläder :D Har fått hur mycket som helst nu för en liten peng, och snygg är det också :D
Men när vi var iväg idag så på hemvägen blev jag så fruktansvärt irriterad & trött, jag vet inte varför.. är fortf. trött & irriterad ! Och Gabbe är här, snart kommer Jasse & sen är Jane här också och hon leker med Gabbe hela tiden så man hör dom två skrika och ha sig typ, jobbigt. Men men, bäst och vänja sig I guess..  Kommer väl bli så hemma hos mig om några år.
Jag vet en anledning till varför jag är irriterad, men tänker inte skriva det här eller någon annan stan, inte ens berätta det för någon! Vill inte såra någon. Men men, jag får väl stå ut..
Ska kolla klart på Las Vegas nu hade jag tänkt, vill ta ett bad, men orkar inte vänta på att det ska bli klart & dessutom behövs inte det juh, duschade imorses, kan lika gärna vänta tills imorgon och ta ett bad.. Hmpf. P&K

Mamma, jag önskar att jag kunde förklara för dig hur mycket jag älskar dig, hur glad jag är över att ha just dig som mamma, även om du har svikit mig och så, så betyder du otroligt mycket för mig! Jag tänker nästan aldrig på den tiden i huset längre, och vet du varför? Jo för att du har gjort så att jag har blivit glad igen, du har visat mig hur en familj ska vara egentligen & du har visat mig vem du är. Jag är glad att jag känner dig både som min mamma & min bästa kompis! Snart blir du också mormor till ditt första barnbarn : ) Mitt barn! Och jag längtar så efter att få se hur du kommer vara i hans närhet, ett leende på läpparna & skratt i halsen. Jag ser på dig nu hur glad du är, när du känner sparkar och sånt, det känns bra : )
Jag vill att du ska flytta med mig till Island, vet inte om jag skulle klara av att bo där själv, skulle nog inte klara av att vara utan dig. Du är min mamma & jag vill ha dig nära mig. Men jag vet att du inte kan flytta med mig (om jag nu flyttar), för du har markku här.. Du har funnit din kärlek & jag förstår att du vill bo här med honom.. Jag är glad över att du funnit någon som är snäll hela tiden.
Nu skrev jag inte så som jag hade tänkt mig, men det blir det aldrig. Vill bara att du ska veta att jag älskar dig & jag är så glad över att du hjälper, stöttar min & ställer upp. Du finns där för mig. Du är mitt allt <3

Uppmärksamhet!

"Du vill bara behålla barnet för att få uppmärksamhet!" Ja, så tror ju vissa men kan säga att det stämmer inte alls. Ibland blir man lite trött på det faktiskt, alla glor & ger en konstiga blickar, speciellt när man röker.. & sen som igår, när gabbe hade kallas, då var många på min mage hela tiden, det är jobbigt.. Lite då och då går bra & går också bra när mamma rör min mage, men jag tycker inte om när folk pillar på den jämt, hallå, ni kan ändå inte känna bäbisen. Det är fortfarande samma mage som innan bara att den har annat innehåll! Jag älskar min son jätte mycket! Han är det bästa , men jag önskar ändå att man kunde skippa graviditeten ibland.. det är jätte mysigt med sparkar & sånt, men som sagt.. uppmärksamheten börjar bli rätt jobbig =/ Som när man åker tåg, förut var man typ osynlig, men nu, alla kollar på än & det är jobbigt.. 100tals människor som man går förbi bara glor, så sitter man där på tåget i flera timmar & folk sitter och glor.. det kommer och går nytt folk, man får nästan aldrig bara ifred.. Innan var det så härligt, man kunde sitta på tåget, gå på stan, utan att folk skulle glo så himla mycket.. Jag tycker ju inte om mycket folk & absolut inte när dom ska glo på en.. hade nästan skräck innan jag var gravid att gå på stan själv.. nu är det ännu värre. Men men, så är det väl för alla när dom är gravida. Önskar bara att folk kunde sluta titta så mycket. Jag menar och om man är gravid?! Det blir nästan alla kvinnor nån gång i livet, spelar ingen roll när & hur.. (hur ung eller ensam man är) ..
Ah, allt för mig idag, har inte hänt något speciellt. P&K

Tungt..

Det känns tungt och veta att om ca två timmar är du ute på puben & försöker ragga upp nån brud. Med tanke på hur mycket du betyder för mig även om du är ett svin & eftersom du förmodligen är pappan till mitt barn. Det är också lite jobbigt att veta hur mycket du ljuger om mig för dina föräldrar.. Det var också väldigt tungt att få höra det jag fick ifrån dig. Jag trodde på dig, fattar inte hur jag kunde vara så dum. Men (!) klart jag trodde på dig.. första gången du träffa mig kunde du inte slita din blick ifrån mig & så höll det på hela tiden tills du blev sur & varför du blev det, de vet jag inte. Men så fort jag var i närheten så slutade du aldrig kolla på mig, kändes nästan som om jag var nån artist.. Men, nu sa du ju att allt du sa var en lögn.. Du fick mig och tro det i tre månader.. I tre månader väntade jag på att din vän skulle sluta tycka om mig så det kunde bli vi.. När vi snacka sa du att allt var en lögn.. "du sa saker för att du var full" men saken är den att du sa samma sak när du var nykter. Du sa saker om mig till min kusin. Ljög du för han också? Jag saknar att hålla dig i handen, saknar dina ömma kyssar, saknar att ligga & hålla om dig innan vi somnar. Jag saknar dig nått så fruktansvärt mycket. Även om du är ett jävla svin så tycker jag om dig.. tyvär.
Men nog om detta..
Min bror är här.. Vi kollade på Idol (Amanda suger nu ju, hon sjunger gamla låtar bra men nu gör hon mig bara besviken) , sen har vi spelat poker, jag åkte ut nyss så skriver lite här .. Nästa vecka ska jag till min pappa.. Sen på söndag åker jag till Falkenberg : ) Träffa Josefine sen åker vi upp hit .. Den helgen hon är här ska vi väl umgås med Sami någon dag, han ville det så gärna ^^, eller han sa mig för han visste inte att hon skulle komma, men får se hur det blir.
På fredag nästa vecka så ska Jag & Pappa till Göteborg, Jag ska på 3D Ultraljud :D Fastställa kön, få kort & en DVD av bäbisen : ) Jag hoppas det är en liten Jonathan där inne, har ju typ bara massa killkläder nu xD + att jag vet inte något namn om det skulle vara en tjej ^^, Men ajja.
Ska börja skriva här lite mer nu. Använder inte denna så mycket har jag märkt så ska börja med de nu :P Men nu ska jag pissa & gå ut och röka.. Har inte kissat på 9 timmar :P Vilket är ovanligt men min bäbis har vart snäll idag :D Men ah, Ha det fint folk´s P&K

Hur kunde jag vara så dum..

Hur kunde jag vara så dum och tro att han skulle tycka om mig? Ingen tycker om en slampa. Dom ger inte sånna som mig en chans.. Jag är inte sånt, inte egentligen. Men jag söker söker efter närhet när jag är full.. och jag hatar det, verkligen hatar det. Jag hatar att jag haft sex med dom jag haft sex med (kanske inte alla) Jag skäms så över hur jag betett mig.. men gjort är gjort inget jag kan göra åt nu..  Bara framtiden jag kan ändra på.. & jag tackar mig själv för att jag inte haft sex under graviditeten.. tänker inte ha´t eller. Tänker inte ha sex med ngn förens jag har ett seriöst förhållande, spelar ingen roll hur lång tid det tar, sex är inte hela världen.. Ska ju få en underbar liten bäbis i januari och känns fel att gå och ha sex med ngn ..
Men men, Jag hatar personen jag blir när jag dricker önska hon inte fanns.. hon är inte jag. hon är nån annan.

Du där..

Du anar inte hur trött jag är på detta. Du säger så mycket men gör så lite.. Detta har inte förändras ett skit sen 2005.. Förutom att då satt jag och hon inne och väntade på att ni skulle ringa, men nu är det jag som sitter inne och väntar på att du ska ringa. det har gått fyra timmar sen du sa att du skulle ringa.. du skulle bara göra en sak, och den saken tar inte fyra timmar vill jag lova. Varför strävar jag ens fortfarande efter dig? Efter så många år.. borde jag inte ha insett att DU är inte värd MIG. Men det är ngt hos dig som jag inte kan motstå.. det gör mig förbannad! Så många tårar som runnit för dig, du är inte värd dom. Som tur är så gråter jag inte över dig längre, för jag vet hur du är. Jag har väl alltid kanske väntat på att du ska säga att du vill ha mig som din tjej inte en av alla dina "älskarinnor" men jag vet att den dagen kommer aldirg någonsin att inträffa. Nu är vi bara vänner, men är vi ens det längre? Visst vi är inte ovänner, men jag trodde att vänner gör det dom säger dom ska göra & att dom träffas. Har väntat på dig sen i onsdags. Alltid är det något annat som kommer före, så, så viktig är jag inte för dig som du säger.. Och du ska veta att det du säger till mig nu förtiden det tror jag inte på.. för du har sagt så mycket men inte menat det eller sagt samma sak till hundra andra.
Min pappa sa till mig idag innan vi åkte därifrån "skulle inte du va med han idag?" vet du vad jag svarade? "Jo, men man kan aldrig lita på vad han säger.. man får bara vänta och se vad han vill. Han skulle ringa sen, men det tror jag inte han gör, vi får väl se." Och nu sitter jag här.. har väntat på dig . Det var fyra timmar sen jag sa detta till min pappa. det var fyra timmar sen du sa att du skulle BARA göra det dära sen kunde vi ses.
Jag ger upp helt och hållet snart, då menar jag våran vänskap också. Du betyder allt för mycket för mig. Och när du säger att vi ska ses så hoppas jag på det.. så man sitter och väntar istället för att gå och träffa andra. Att du betyder så mycket för mig förstör min vänskap till andra. Im sick off it ! Så mattias, jag ger snart upp.

Abort & sånt

Många har sagt till mig att jag ska göra abort..
Men nej, det kunde jag inte utsätta varken mig eller lilla livet inuti mig. Visst, det kanske är egoistiskt att tänka på mig & inte pappan. Men alla vet att det finns konsekvenser.. och varför ska man göra abort? När man blir gravid & klarar sig bra genom hela graviditeten utan missfall eller spädbarnsdöd då är det meningen att man ska behålla barnet. Jag förstår inte vitsen med abort. Vill man inte ha barn eller man inte tror att man klarar av det så ska man använda skydd. Men vill man ha barn & vet att man klarar av det så gör inte abort bara för att folk säger det. Jag gjorde inte det & allt gåt hur bra som helst. Har snart egen lägenhet & egen inkomst.. När jag bodde på island så hade jag egen inkomst och eget boeende .. Men jag bestämde mig för att flytta hit. Anledningen till att jag gjorde det var pga att jag ville att min mamma skulle vara närvarande under min graviditet osv, eftersom detta är hennes första barnbarn.
Alla i min familj visste att jag skulle få barn före min bror .. ändå är han sex år äldre än mig, det var bara en tidsfråga. Och se på mig nu. Sitter här med min tjocka mage & en sparkande bäbis inuti mig .. Har aldrig vart så här glad över att leva & aldrig vart så nöjd med livet som jag är nu. Det är ingen som kan stoppa mig nu.. man kan inte göra abort och om 3 veckor kan man rädda barnet om något skulle hända ..
Om ca 4 månader kommer min lilla ängel ut till livet. Både jag & den kommer stöta på hinder & tårar under livets gång, men det är livet. Jag vet att det är jobbigt att ha barn, mycket ansvar, man får tänka väldigt ekonomiskt & man kan inte göra allt som man kunde innan.. Eller visst det flesta kan man göra.. men inte hela tiden. Man kan fixa barnvakt nån gång och gå ut och roa sig.. Festa, gå på bio, gå ut och äta eller något . Men som sagt absolut inte lika ofta som förut .. Och man kan fortfarande umgås med vänner, bara dom accepterar att ungen är med. Om ens vän inte gör det då är det ingen riktigt vän.
Jag vet att jag kommer klara av det, har rätt mycket erfarenhet av barn & sånt . Och OM jag behöver hjälp med något så finns min mamma där för mig ..
Det var en som sa till mig "jag behöver iaf inte min mamma" för jag hade sagt att jag kommer ha min mamma som hjälp. Vem vet, jag behöver kanske inte henne heller, men hon finns iaf där för mig om jag behöver hjälp, om jag behöver vila efter skrikiga nätter.. hon kommer vara till mycket stöd för mig. & det tackar jag henne för <3
Men ah, aborter tycker jag inte om. Man har ett litet liv inuti sig som ska sen komma ut och leva .. som man själv ska uppfostra.. Blir man gravid så borde man behålla det. Vill man inte de så ska man skydda sig.. Jag vet en som skiter i vilket hon har gjort två aborter och sist trodde hon att hon var gravid .. så fråga jag ju självklart vad hon skulle göra .. och abort var svaret .. Tre abort `.. jag menar hallå, inte bara skydda sig istället ?!

Ajja vet inte vad jag skrivit riktigt men jag hoppas ni fattat vad jag menar.

- Vi har det bra vi!

- Om man tänker efter så har vi det jävligt bra i Sverige & många andra länder. Och en sak som vi gör fel är att vi oftast inte nöjjer oss med det vi har. Varför gör vi inte det?! Jo jag tror att det är så för vi vet att det finns något bättre, något som man en dag kanske kan få. Man tjötar & stävar efter det. Men kan ändå aldrig få det. Var är det för något? Lyckan ? Som man redan har? Det var en liten flicka som sa till mig att jag förstört hennes liv, jo visst.. hon kanske tycker det. Men om man tänker efter så har jag itne det, okej jag är gravid nu, hennes ex som hon älskar mer än allt annat är kanske pappan, jag VET att jag är jävligt rutten som behåller barnet. (asså mot henne då) men borde man inte också tänka på sig själv? Jag skulle ta livet av mig om jag skulle göra abort. Som min mamma sa till min pappa "Om hon gör abort kommer vi inte bara mista vårat första barnbarn, utan också våran dotter" Hon trodde hon visste hur dåligt jag mådde, och det var verkligen skit, men häromdan fick hon läsa saker som jag skrivit & hon fick en chock rent ut sagt. Hon visste inte att det var så dåligt. Men en annan sak, VARFÖR mår jag dåligt ? Jag menar jag har det hur bra som helst, Vänner som ställer upp, Familj som finns där för mig, Tak över huvudet, värme & el, Mat på bordet, visst saker har hänt som gör en förkrossad. Men tänkt på alla andra ? Dom som blir sålda, slavar hela sitt liv, får aids m.m , blir våldtagna om och om igen, dag & natt. ända från födseln. Ingen mat, inget tag över huvudet, knappt ngn familj, vissa har ingen alls för dom dog kanske i krig eller liknande. Så har vi inte det jävligt bra ändå ? Hjärtekross hit och dit, vad spelar det förr roll? En dag kommer man över det. En dag så gör man faktiskt det & man lär sig acceptera det. Man hittar en ny, och kanske blir det drömprinsen? Även om man tänkte med den tidigare "Han var mitt allt, jag älskar honom mer än allt annat, jag kommer aldrig hitta ngn annan" men man gör faktiskt det, Ens första kärlek kommer man väl aldrig glömma, för det var det första. Och saker som hänt i livet glömmer man väl kanske inte, men det förblir ett svagt minne som man försöker förtränga, försöker förlåta. Det kan ta hårt på en. Men tänk på dom som inte får mat, blir våldtagna i hela sitt liv, ända tills dom dör. Dom kan aldrig glömma, aldrig förtränga, aldrig förlåta, för det händer varje dag i hela sitt liv. Men det gör det inte i vårat. Och sånt händer inte alla. Vissa lever som en prins/prinsessa. Andra mindre bra, men det är ändå skit bra. Fast man inte tänker på det. Okej jag är skit trött nu har ingen aning riktigt vad jag skrivit :P Men försöker ändå. Jag ska snart lägga mig i min mjuka varma säng . Hur många har det ? Många ! Var nöjd med det! Vissa får sova på golvet bland småkryp & smuts. Sen när jag vaknar ska jag äta en god frukost. Många som får det också. Men inte alla, kanske ett fågelfrö om dan om ens det. efter det ska jag ta en varm & härligt dusch, tvätta mig med shampoo & tvål. Nästan alla har det med, men inte alla! Vissa går skitiga dag in & ut, får aldrig en varm dusch, kanske inte ens kall. Inte med rent vatten iaf. Var nöjda med det ni har. Sluta sörj över en gammal kärlek, eller ngt sånt. Sörj inte för det ni inte fick, var istället nöjda med det ni har. Men egentligen har jag inget att säga till om, jag sörjer .. Kärleken som jag aldrig får, pappan som jag aldrig får osv osv. Men jag har börjat inse att man ska vara nöjd med det man har, för om man inte är det så kanske man en dag förlorar det? Tillbaka till det där med lilla flickan. (hon som sa att jag förstört hennes liv) jag fattar inte varför hon tänker så, det är hennes ex, hon accepterade väl inte honom, eller han henne. vad vet jag, jag har hört mkt så säger inget säkert. Jag kan inte hjälpa att det är han som förmodligen är pappan, men det är inte hennes problem, hon ska inte säga till mig vad jag ska göra och inte göra, hon ska inte prata för han. För hennes skulle hade jag önskat att det inte var han, men nu kan jag inte göra något åt det. Förlåt, inte meningen att såra dig. Men detta har inte du med att göra, det är itne ditt barn, det är inte din pojkvän som förmodligen ska bli pappa , det är ditt ex. Han gör som han vill. Och jag har inte förstört ditt liv.
Vetinte vad jag mer kan skriva för att få med allt jag vill ha sagt, + att mina ögon är väldigt trötta :P Kan knapt hålla dom uppe, Skriv gärna en kommentar om vad ni tycker jag har glömt. Och förklara er. Ha det fint ni där ute i världen! <3

Mkt & lite till !

Jag är så trött på allting , jag fattar inte vad folk vill mig egentligen ? :( Varför är ni så mycket emot mig och inte någon annan ? Vad fan har jag gjort er ? Inte ett jävla skit . Jag snackar typ aldrig skit om någon , säger bara sanningen. & om ni tycker detr är skit så säg det så kan jag säga rakt ut till er vad jag tycker och tänker . Inga problem för mig.
Och vad vill ni mig ? So what om jag är gravid ?! Det är väl fan inte erat problem eller ?!?! Och sluta snacka så jävla mycket bullshit ! Säg det till mig istället! OM du inte tror att jag kommer klara av det så säg det till mig istället . För du säger ju fan till mig att du tror jag kommer klara detta skit bra. Det är bättre om du säger sanningen , okej jag kommer bli sur , det är sant , men det är ju inte så konstig att jag blir. Nu syftar jag på en speciell person , så jävla dålig stil av dig . trodde inte du kunde vara sån , trodde du hade förändrats sen du slutade umgås med den där fittan , men tydligen hade jag fel! jävligt fel! Är så jävla trött på allt skitsnack, all skit, alla lögner & specillt på att vara ensam. Varför ska alla hålla på att ljuga ? Sanningen är faktiskt bäst, även om den svider. Visst jag har också ljugit och så , men har faktiskt slutat med det . har märkt att det inte lönar sig längre.

Imorgon ska man då hem .. det känns faktiskt rätt gött . men tiden gick så jävla fort här . Har ju haft sjukt kul, trodde inte jag skulle ha så kul, men det var fan AS kul ^^, Har vart med Madde hela helgen. Sen Gabi med . Det är dom två som jag har umgåts med mest under hela helgen : ) Madde sov ju här från fredag till söndag sen sov gabi här ju från torsdag till fredag :P sen sov jag gabi & madde i tält inatt .. så man har bara vart ensam en natt, detta blir andra :P Rätt soft ändå ^^, sluppit vara ensam hela dagen och natten :P Somnade ju runt fem både torsdag och fredag natt, sen runt 3 halv fyra lördag natt och igår runt två tre nån gång ^^, Och nu ska man snart sova . Ska ju upp vid åtta imorgon . Och madde kommer till mig direkt efter att hon har lämnat tyra på dagis : )

Det man saknar:
Jag saknar livet då man inte mådde dåligt, då man alltid var glad och skrattade, då man inte hade några bekymmer. Varför kan man inte få leva så igen? Det var så underbart. Man grät för att man skrapa upp knät när man var ute och lekte, eller om man inte fick som man ville :P
Jag saknar att hålla någon i handen, att ligga och mysa med någon. Pussa på någon. & då men jag inte att det ska vara på fyllan och man går hem med personen, utan äkta kärlek , har man någonsin egentligen fått uppleva det? Jag vet faktiskt inte, det märker man väl när man får uppleva det. Kanske var det äkta kärlek mellan mig och johannes. Jag har ju inte kunnat ha ett riktigt förhållande sen 2003, det sucks!
Jag saknar familjen som jag en gång hade, då det inte var några problem , det var bara glädje. Inget bråk, ingen alkohol som man la märke till. Nu är det massa tjaffs , massa alkohol, massa sorg, massa irritation, massa problem. Men mest när det gäller pengar. Varför ska allt kosta så mycket ? Pengar skapar problem.
Jag saknar vännerna man en gång hade.. man kunde lita på alla, ingen sa något till nån. man hade alltid kul och det var aldrig killar ivägen. Men nu har alla splittras, alla sviker , ingen håller vad dom lovar, alla snackar skit om en. "Vänner kommer och går men killar består" så har det blivit nu :( It suck´s !
Jag saknar allt som en gång fanns.

Det man hatar:
Jag hatar att alla har blivit så fittiga & elaka, att alla ska vara så tykna och uppkäftiga. Alla ljuger hela tiden. Man säger en sak till nån så får nästa reda på det efter 1sek. Man försöker snacka med någon men personen är bara tyken eller uppkäftig. Man snackar med ngn om ngn viktigt kanske , och den bara ljuger för en. Man ger en person sitt förtroeende , men sviker en totalt, säger det till en som säger det till en annan och innan man vet ordet av så vet nästa hela sverige om det.
Jag hatar att familjer ska splittras på grund av alkohol eller annan skit. Varför ska alkohol/droger och sånt finnas ? Det gör ju ingen nytta, okej det är skit kul att vara full ibland, men i slutet så slutar det bara illa. Man börjar bråka, folk våldtar andra, mord och massa sånt tråkigt. Jag menar, när man går hem efter en fest är man livrädd att nån påverkad ska komma och våldta en eller misshandla en . Hur kul är det ? It suck´s!
Jag hatar att kärleken ska vara så komplicerad & förkrossande. Okej ibland kan den vara helt underbar och så , men oftast slutar det med bråk & tårar, Krossat hjärta & man får börja "leta igen" Och det är så många som tänker på utsidan, varför?! det är väl fan inte det som räknas?! Jag menar kul att ha en skit snygg kille som är ett svin på insidan ? Nej skulle inte tro det. Hellre har jag en ful kille som har väldens bästa insida, Insidan för utsidan vacker!
Jag hatar att man alltid ska må dåligt. Attingenting kan läkas först sen kan det komma något nytt, varför kan man inte få en dag utan bekymmer ? En dag av bara skratt & glädje? Varför ska man alltid behöva fälla en tår minst varje dag? Varför ska allt vara så jobbigt?
Jag hatar att jag inte klarar av att gå i skolan : ( Tack vare det kan jag nog inte få någon utbildning och det känns förjävligt, fast det är ju mitt eget fel att jag inte kan gå i skolan. Jävla depression! Jag vill kunna gå i skolan, men jag mår bara värre när jag är i skolan..

Det jag längtar efter:
Jag längtar
efter att min lilla/lile ska komma ut : ) På onsdag får jag iaf veta hur långt jag kommit, men jag kan inte vänta :P Känns som man saknar något fast man aldrig träffat "den" . Du är det bästa som hänt mig, även om jag aldrig träffat dig, men du lever i mig , du växer i mig, du utvecklas i mig. Jag ska ta hand om dig så väl, jag ska göra allt för dig. Du är min ängel som jag väntar på <3

Btw, jag saknar också alla underbara människor på island : ( saknar er så jag dör ! Vet inte vad jag skulle göra idag om jag inte hade er den tiden, ni har lärt mig att vara mig själv, ni har lärt mig vad livet innebär, ni har lärt mig att bli mer självsäker, ni har hjälpt mig att våga. Jag vill så träffa er igen, men det dröjjer nog ett tag :( Men jag vill träffa er NUUU ! Ni är mitt allt <3 Även om det var skitsnack om mig så vare inte ni som sa ngt , det var alla andra som fick reda på saker, men ni mina änglar ni höll tyst, var min vän, även om jag var mig själv, även om jag inte är smal & perfekt, ni var mina vänner & är . Ses kanske i september : ) Me love <3

Vet inte om det finns så mkt att säga. Kanske uppdaterar nån annan dag . Puss & Kram!

Kom på att jag glömde en sak !

Jag hatar att killar ska vara så jävla dumma i huvudet ! Efter ett one nigth stand så skiter dom totalt i en , man kan väl ffs fortfarande snacka ?! Tro inte massa typ "hon tycker säkert om mig nu" eller ngt , så är det inte . man vill kanske fortf. vara vänner ? så som man snackade innan det hände . Väx upp !

Tidigare inlägg
RSS 2.0