Jag är rädd, rädd, rädd..
Varför är jag så rädd hela tiden? Nu börjar bristningarna komma också.. Hur ska jag nu kunna vara nöjd med min kropp efter graviditeten? Ska jag aldrig få vara nöjd men hur jag ser ut? Men, kommer väl kanske inte tänka på det så mycket när min son har kommit. Kommer ha annat och tänka på då. Och men tanke på min sons födsel, är så rädd att han kommer komma för tidigt.. att jag inte får lägenheten i början januari, allt kommer säkert bara krascha! Allt har gått så bra nu.. och nu ska det väl börja gå neråt igen? Först fuktskadan, sen kommer väl älsklingen för tidigt, och jag får inte lägenheten förens i feb i stället & pappan kommer inte bry sig. Skulle inte förvåna mig, för så har mitt liv sett ut i flera år. Upp & ner, Upp & ner.. & jag själv har ju inte gjort det bättre.. Kunde jag inte insett för några år sen att jag gjorde inte rätt? Att det är inte bra att gå hem/ta med hem en kille som man inte är tillsammans med? Varje gång hade man sån ångest efteråt, eller till och med under själva "akten", nu låter det som jag gick hem med olika varje dag, men det stämmer inte.. Fast så som mitt rykte är så låter det ju som de. Men nu då? Kan man inte få en andra chans av folket? Kan dom inte stryka mitt rykte nu när jag vart "ren" i 6 månader? Jag försöker att bättra mig och jag lyckas! Jag tar mitt LIVS största steg här i livet, ett steg som jag är LIVRÄDD över, jag oroar mig varje jävla dag.. får smärtor i bröstet pga inre stress, jag gör detta själv.. men vad gör folk?! Dom trycker ner mig till botten.. varför inte försöka stötta mig och säga att det kommer gå bra? Jag har hört i hela mitt liv (känns de som, även om det bara är i 7år) att jag är värdelös, I´m so sick off it! Snälla, sluta trycka ner mig och hjälp mig istället!
Jag är rädd, rädd, rädd!