Gillar de inte!
Ajja. Ha det!
Sen är det också jättesvårt att vänja av ungen det, då är den van vid att alltid få sova i mammas å pappas säng typ :)
Var likadan som du först hehe. Men vår dotter VÄGRADE sova nån annanstans än med oss i sängen den första 1½ månaden! Det gick inte att lägga henne nån annanstans för hon ville ha närheten till oss. Så vad mer kunde vi göra liksom???? Dessutom får man faktiskt som mamma nån inbyggd radar som gör att fast man sover vet man om barnet ligger brevid. Det är ju lätt att säga att man inte ska det men VI hade inget val. Men sen efter 1½ månad gick det att lägga henne i hennes säng..... Men det är inte alltid så lätt som det verkar. Alla får ju inte så krävande barn liksom.
Det jag ville få ut med det förra inlägget var att om man får välja mellan 0 timmar sömn och 4 timmar sömn så väljer man nog det sistnämda. Vissa barn kan inte sova själva i sin säng den första tiden hur mycket man än försöker i början. Men det brukar bättra sig efter ett tag. För i början vill man kanske sova själva men det går inte eftersom bebisen skriker (och inte slutar) förrän de får sova hos en. Klart att man ger upp efter flera timmars skrik.
Illa hörredudu. Synd att du inte vet vad du snackar om ^^ haha, skoja bara med dig bejb! ;) jag hatar det också egentligen, men när philip mår dåligt & så, då får han sova brevid mig. Men det värsta är, att C han nattar honom i VÅR säng. & det gillar jag inte. han är för lat att lyfta röven & stoppa i nappen till philip när han ligger i sin egna säng. ungjävlarna ska inte sova i föräldrarnas säng ;P
