Ja man börjar undra ibland vilket som är jobbigat. Blöjbyte på en busunge eller en timma på gymmet?
Jag har en väldigt bestämd, envis, livlig liten busunge... Och när det är dags att byta blöja då sätter han igång.
Ibland går det hur fort och lätt som helst, men ibland vill man bara ge upp.
Till en början är det kul när han vänder sig, sparkar med benen, och studsar upp med rumpan i luften & bara skrattar och har kul, men efter att ha försökt först 5minuter att bara torka rumpan och sen yttligare 10minuter att försöka få på så lite som en ynka blöja då blir man rätt slut och vill ge upp.. Men ger man upp då vet man att man får ta fram moppen och torka golven efter allt kiss, till om med damdrasan & genast skaffa sig en tvätttid, för ni alla mammor med söner vet ju att dom kissar lite över allt. Så då är det bara till att vara bestämd och inte ge upp, försöka att hålla sig för skratt vore en fördel också.. Men man blir rätt allvarlig tillslut, för man vill gärna få på den där blöjan innan han kissar igen.

Igår fick jag däremot torka golven, fick av han blöjan och rätt var det är så kommer det något blött på mig, Jaha, Jonathan kissa.. s u c k .. Så det var bara till att torka han, torka golvet, byta kläder på både mig och honom.. Efter jag hade torkat honom och bytt kläder på mig och höll på att torka golvet så kissa han igen (!) fast på en ny plats, självklart.. så då var det bara att börja om, torka honom & torka golvet & sen började kampen med att få på han en blöja.. Men denna gången tänkte jag inte ge mig! Inte orka jag torka upp kiss efter honom en tredje gång :O Så nappen i munnen och snabbt på med blöjan.. Det måste nästan gå lika fort som blixten annars är han på alla fyra och ska krypa iväg..

Jag anser att Blöjbyte är värre än en timma på gymmet ;P