Sköt ditt eget!
Vissa tycker inte jag är en bra mamma & vissa tycker jag är det.
men vet ni var? Jag bryr mig inte om vad ni tycker! Jo jag blir jätte glad att höra de positiva kommentarerna. Men ni som tycker man är en dålig mamma, tror ni det blir bättre av att ni säger det till än? Nej det tror jag inte, man gör redan sitt bästa & att komma med dumma saker som "du borde gjort abort" och andra sånna kommentarer förändrar ingenting, jag har ett barn som mår BRA! Jag mår också bra för en gångs skull.
Dessa nio månader har varit som en berg och dalbana i mitt liv, båda fysiskt och psykist, det har vart ett rent helvete men även ett paradis! Men även om jag mått dåligt många gånger, haft lite med pengar, vart så trött så jag bara gråter, skakar av matthet, så kan jag inte minnas sist jag var såhär lycklig. För att ha fått ett underbart barn, bli mamma & fram för allt bli vuxen är det största och BÄSTA beslut jag någonsin tagit.
Jonathan har ALDRIG fått lida av min dåliga inkomst, det är jag som har fått det! Varje månad vi har mindre pengar än vanligt så är det jag som får lida för det, inte jonathan.. han har alltid rena kläder, kläder som passar, mat i magen & ren blöja. Han har leksaker han kan leka med, inte överflödigt.. men det behövs inte heller. Visst det hade varit kul att kunna köpa vad som helst, men man kan faktiskt inte få allt här i livet.
Nu har jag tagit mitt andra stora beslut, och det var att flytta till Island, och jag hoppas att det blir lika bra som mitt första. Jag hoppas verkligen att det blir bra, för jonathans skull, han har sin pappa där, det är hans ursprung, jag och han kan klättra i berg när han blir äldre, och massa annat skoj! Det kommer vara en SKIT tuff tid tills allt är fixat och klart, men vet ni vad.. även om jag bara är ynka 18år så ska jag klara det, för jag är stark, hade jag inte vart det hade jag inte stått på mina ben idag. Har jag klarat mig såhär långt så kan jag lova er att jag ska klara mig bra igenom resten av livet.
Jag hoppas, och ber nästan till gud att Jonathan dock inte blir pappa som ung, visst det är underbart, men jag hoppas han kommer må bra, vilja & framför allt KUNNA plugga & utbilda sig till något.. för det är något som jag önskar att jag hade KUNNAT göra.. men jag kan inte (inte för att jag har barn, jag kunde inte innan dess heller) jag vet inte riktigt varför men jag har mina funderingar..
Jo men jag önskar bara att folk kunde växa upp och ta hand om sig själva än att försöka säga till andra vad dom ska göra.. När jag blev gravid så var jag så trött på allt "skitsnack" så jag slutade "lägga mig i" andras liv, och jag mådde fan så mycket bättre när jag sluta med det, och man kände hur man mogna.. när man läser massa bloggar, lägger en kommentar här och där om hur det sköter sitt så kommer man aldrig från det där "ungdoms tjaffsen".
Som dom flesta märkt så har jag & ippa "tjaffsat" lite, och jag märker på henne hur man var.. hur hon skriver. "jag är mogen, inte du" och så vidare... Att man inte förstod då hur omogen man var egentligen. Men men, hon får gärna skriva till mig, jag tar faktiskt inte åt mig. jag ser min son varje dag, inte hon/ni.. och jag ser att han mår bra & har det bra. För vet ni vad? En mor & ett barn tar sig igenom allt tillsammans! Belive me, i know!
Ne nu ska jag fortsätta sova, Jonathan vaknade vid ett när jag höll på att dona här hemma, var klarvaken.. så ville han inte somna själv. så jag la mig med honom i sängen och skulle bara natta han men jag råka somna själv.. sen för en timma sen så vaknade jag av att han höll på att klättra över mig, så då fick han lite välling och nu sover han så sött igen, så jag ska med vila i en timma eller två så man har några krafter idg när man ska bära.
Ha en underbar dag gott folk. Själv ska man bära & slita.
Puss&KRam
Hej, har tänkt länge på att skriva till dig men orden har inte räckt till. Först vill jag säga att du är oerhört stark som valde att behålla ditt barn, själv blev jag gravid som 17 åring och blev såpass chockad att besluts tog åt mig. Läkarna tog alltså beslutet att göra abort, de trodde att det var det bästa för mig och kanske så var det, det men det kan man aldrig veta. Trots mina egna erfarenheter så kan jag verkligen inte förstå varför en del finner glädje i att tracka ner på dig. I mina ögon verkar du vara en tjej som gör så gott som du bara kan. Du älskar med all säkerhet din son och låter hans välmående gå före ditt eget. Det är väl det enda jag skulle vilja peka på, att du måste tänka på dig själv också ;). Jag känner många som växt upp i familjer med en snål ekonomi och de har aldrig saknat något, de har haft precis det de behöver och massor av kärlek. Att du flyttar tillbaka till Island, så din son får vara nära sin pappa, är väl helt otroligt! Hur många lämnar sina föräldrar och flyttar till ett annat land som artonåring? Det är vansinnigt starkt gjort utav dig. Jag antar att din sons pappa då även bidrar ekonomiskt för att er son ska ha det bra. Jag älskar din blogg, du skriver ärligt och verkar vara en jättego och ärlig tjej. Försök att inte ta åt dig vad folk säger, vad vet de om dig? Absolut ingenting. Kramar
Sesse! Du ska vara stolt över ditt val & ditt liv. Du har en frisk son & du har gjort ett väldigt fin val att flytta till Island för att leva ett liv så att din son får träffa sin pappa. Tänk vad du har gjort för din son. Du ser till att han får en bra uppväxt med en pappa som bryr sig :) Jag fattar inte varför folk klankar ner på dig. Dom vill bara få dig att må dåligt, men känner dom dig? NEJ. Be proud of who you are! Kram kram & lycka till gumman.
För det första, jag är så glad att jag har internet nu så jag kan följa din blogg/liv innan du bär dig av till Island (vilket jag tycker du gör rätt i) Jag har inte riktigt läst alla de kommentarer du fått, men jag vet att du haft det jobbigt, nu och förr. Även om det var ett bra tag sen vi träffades och pratade, så märker jag hur du har förändrats sedan du fått Jontahan och det är till det positiva! Jag kan inte förklara hur glad jag är för din skull! Jag hoppas på att min/våran lilla plutt snart tittar ut i verkligheten, för jag kan inte erkänna att jag vet hur du känner dig eller hur du mår. Men när vårat barn kommit, så kan jag säga att jag förstår hur det har varit, inte fullkomligt men halvt. Rickard har börjat prata om att flytta till Strömstad, och jag vill inte. Jag vill inte lämna min mamma, och mina syskon samt släkt. Det kan jag säga - Du är det modigaste person jag känner, Sesselja! Att du flyttar så långt, och det bevisar att du växt och mognat! Ta inte åt dig, jag vet att du inte gör det men ändå.
I envy you sometimes, och det vill jag att du ska ha i baktanke - att det faktiskt finns personer som stöttar dig och avundar dig.
Lycka till med allt, du är en toppenmamma och en toppenvän! Hoppas inte detta innebär att våran kontakt bryts nu för att du flyttar! Jag finns alltid här för dig, kom ihåg det!
Ha det så jättebra, saknar dig & älskar dig!
Intet nytt under solen... Människor har i alla tider varit avundssjuka. I Bibeln (klokboken nr ett alla kategorier)står mycket skrivet om kvinnor som blev avundssjuka på sina medsystrar som fick barn.
Självklart att du retar mörkrets makter inom människor som själva kanske gjort destruktiva val de får plågas med, när du som tonåring är klok, duktig och kapabel mamma och vågar säga det i Sverige tabubelagda, att du som ung kvinna är jätteglad och stolt över din underbara unge!
Barn är en gåva från Gud, en av de största gåvor vi kan få. Varje människa är unik, skapad med unika egenskaper. Att få vara med en ny människa som dessutom växt till utifrån ens egna gener, är ett av de mest fantastiska äventyr man kan få vara med om!
Jesus visade till omvärldens häpnad hur han högt han värdesatte barn. Gud älskar barnen och de är nära Honom och de har egna änglar. Det bästa man kan ge sitt barn är enligt mig, en levande tro på Jesus. Då får ens barn ett beskydd i livet som räcker in i evigheten, evigt liv i himmelriket.
Jordelivet är kort, evigheten lång. Och alla som tror på Jesus ska bli frälsta (räddade)undan det eviga dödsriket för att i stället få vara i evighet i paradiset, som är en så härlig plats att jordiska ord inte kan beskriva det. Så tror jag, andra har frihet att tro på det dom vill.
Oavsett vad man tror på så lyser Guds kärlek genom blicken hos en mamma som älskar sitt barn. Och tvärom. Inga pengar i världen är mera värt än den lyckan.
