Tänkte skriva min förlossnings-berättelse som jag har vart på väg att skriva sen Jonathan föddes. Jag blev gravid morgonen 1maj 2007.. jag klarade mig igenom hela graviditeten utan några större problem, hade lite foglossning på slutet men dock väldigt ont i ryggen.. hade även lite svullna fötter & ben.

Den 3februari vad min bror & hans flickvän på besök, vi kollade på film och jag gick i säng rätt tidigt för jag hade så fruktansvärt ont i min rygg.. och jag hoppades så att värkarna skulle sätta igång för nu hade jag gått 1vecka & 2dagar över tiden. Natten till den 4feb vaknade jag hela tiden för jag fick som hugg i ryggen, jag tänkte inte så mkt mer på de eftersom jag hade haft ont i ryggen hela graviditeten.. På morgonen så fortsatte dom där huggen i ryggen och min bror blev lite orolig och frågade var det var och jag sa att jag hade ont i ryggen bara.. Sen kom min mamma till oss för vi skulle köra hem min bror & hans flickvän. Mamma blev helt till sig och undrade om jag hade klockat in dom där huggen i ryggen och jag sa nej.. Hon blev lite arg på mig och sa till mig att jag skulle säga till när dom kom.. väldigt oregelbundet.. Vi åkte till tågstationen min Kiddi & Alex (bror+tjej), kiddi ville nästan inte åka hem ifall jag nu skulle föda min lilla prins. Men det gjorde dom och sa att det skulle komma tillbaka till helgen igen om filuren hade kikat ut.. Väl hemma hos mamma så låg jag bara i sängen och huggen gjorde allt ondare.. Till slut åkte vi in till förlossningen, jag hade öppnat mig 3cm men fick åka hem igen. Fick cortizon (?) för att jag skulle få sova.. Natten till den 5feb kunde jag inte sova alls mycket, var lite borta i huvudet efter dom där två tabletterna + att det var toabesök och ständig värk i ryggen.. Jag smsade till min kompis som också var gravid och hon skulle in till förlossningen. Jag och mamma bestämde att vi skulle köra in dom till sjukhuset för de skulle annars behöva ta taxi, mamma försökte köra så lugnt hon kunde för hon hade såna hemska värkar.. Vi sa hejdå och önskade henne lycka till. Vi åkte hem igen.. Men jag började få riktigt ont nu.. och de kom mellan 2-7 minuter.. Så vi tog med bb väskan och åkte in.. Nu hade jag öppnat mig 4cm, hon frågade om jag vill åka hem eller stanna kvar.. och jag ville stanna kvar. När hon skulle visa oss runt inne på förlossningen så stötte jag på kompisen som födde sin underbart söta dotter för ca 2timmar sen.. När jag hade fått mitt rum gick jag direkt och kolla på den lilla, hon var sååå lite och sååå söt! Nu längtade jag bara till att min plutt skulle komma ut :) Hela dagen gick och de kom in och kolla lite då och då om jag öppnat mig ngt mer.. Jag gick ut för att röka & gick runt väldigt mycket inne på förlossningen, alla tyckte jag var så duktiga för jag ville inte ha någonting.. men när klockan blev 22 (tror jag) så blev jag sängliggandes.. vid 23 kom en sköterska in och frågade om jag inte skulle prova lustgasen, för nu hade jag så ont så jag grät! Jo jag gjorde de, men värkarna kom i toppen så snabbt att jag hann aldrig tajma in med lustgasen.. vid 00 bad jag om ryggmärgsbedövning.. hon sa att läkaren var hos en annan men skulle komma till mig direkt efteråt.. mycket senare sa hon att han fick ett akutfall på akuten, en liten flicka som behövde honom.. Jahapp.. då fick man vänta på den.. Hade jätte ont & var jätte trött och bara grät vid värkarna.. vid halv tre på natten kom han och gav mig bedövningen, och vilken lättnad :) jag kände ingenting, bara ett hemskt tryck mot ändtarmen.. Mamma , som var med mig under allting lyckades sova ca 20min.. men inte jag, jag var vaken hela tiden.. sen började skiten släppa och smärtan kom tillbaka.. vid halv sex tog de vattnet.. en kort stund senare kom en sköterska in och kolla, jag hade nu öppnat mig 10cm, och hon frågade hur jag mådde och jag kände det där hemska trycket.. hon sa att jag fick börja krysta lite.. och det gjorde jag.. sen blev jag överflyttad till förlossnings sängen.. där var det upp men benen och börja krysta.. Värkarna gjorde så otroligt ont! Och så hörde man sköterskorna säga att han flytta sig inte något när jag krysta.. bara ca 1mm.. De frågade om inte ryggmärgsbedövning funka och jag sa nej, "har de itne fyllt på" nej det har det inte!! det fyllde på omedelbart men ingenting hjälpte.. nu kunde jag knappt stå ut det gjorde så ont!! De satte droppet på fullt så krystvärkarna skulle bli intensivare men redan då kom dom med ca 30sek mellanrum.. Jag krysta och krysa men ingenting hände.. jag grät och grät och ville inte mer!! Mamma torkade mig med en våt handuk i pannan.. Till slut fick jag ta lustgas mellan värkarna för att lugna ner mig.. men jag hann knappt andas in något innan nästa gång.. Jag skrek på dom och bad dom skära upp mig istället för nu orka jag inte, mer jag ville inte mer! Men de sa att jag skulle orka men jag var envis och sa nej samtidigt som det kom en krystvärk och ja, det blev ungefär "nEEEEEJjj".. en sköterska tryckte på magen samtidigt som jag krysta men ingenting hände.. till slut fråga doktorn "vill du verkligen försöka själv eller ska jag hämta sugklockan?" mitt svar "Hämta sugklockan!!" sagt och gjort, hon sprang iväg och kom tillbaka med sugklockan. Sen satte hon den där den skulle vara och i nästa värk hängde en sköterska på min mage och doktorn drog allt vad hon kunde.. Sen samma visa en gång till.. och sen en gång till och då var huvudet ute. ÄNTLIGEN! Sen krysa en gång till och då var min underbara bebis ute.. Jag grät och grät och bad mamma klippa navelsträngen och det gjorde hon.. Jag låg där med min underbart vackra bebis i famnen och jag grät av lycka.. för under hela graviditeten trodde jag att han skulle försvinna, trodde inte jag skulle få uppleva en sån lycka. Men det fick jag.. Nu äntligen hade jag honom i min famn, och han var så underbar och så söt.. Mamma sa att jag babbla en massa om hur fin och söt han var, min ängel, min älskling och massa sånt :) Den 6februari 2008 kl 09,31 föddes min underbara son Jonathan, 52cm och 4045gram :) Efter två månader ca fick vi veta vem pappan till min son var, och det var "Gaui" , Jonathan föddes på sin pappas födelsedag. Ingen visste vem pappan var, men då kändes de som om Jonathan visste, eftersom han kom på sin pappas födelsedag. Jonathan var beräknad den 25Januari men kom 1vecka & 6dagar senare.

Jag har säkert skrivit massa fel & inte fått med allt.. Men om 1vecka är det 8månader sen min plutt föddes :) Från att vara helt hjälplös lite plutt, kunde bara göra sina behov, skrika, dricka & sova till att prata, krypa, gå mot möbler, sitta, göra pincettplocket och massa annat., är en fantastisk känsla.. Det bästa jag varit med om :D

Måste också tilllägga att jag förlorade två liter blod, blev sydd i en timma, livmordern åkte ut en bit, en ändtarmsmuskel fick de putta tillbaka och sy.. Men all smärta försvann när man fick sin son i famnen, världens bästa känsla! Dock gjorde stygnen lite ont men det var som att sticka sig på en nål. men tänkte inte jätte mkt på det för jag hade min underbara son i famnen. Och vill även tacka min underbara mamma som var med mig under hela förlossningen och värkarbetet :) Hade du inte vart där vet jag inte om jag hade orkat vara så stark. Du är en underbar mamma & en underbar mormor. Vi älskar dig så enormt mycket <3